Ei nimeä

doxa

(gr. åsikt, förmodande, förväntning), antagande, tro. Doxa ställs i den antika filosofin i motsats till vetande eller insikt ([[episteme]]).

dogm

(gr. dogma, mening), lärosats, grundsats.

1. Trossats inom ett kyrkosamfund.

2. Grundläggande påstående som inte tillåter tvivel; påstående som gäller obetingat.

3. Ordet "dogm" används också i nedsättande betydelse: grundläggande påstående som hävdas utan grund; påstående som har vunnit hävd inom en bestämd tradition men som egentligen är tvivelaktigt.

diskursiv

(av lat. discurrere, löpa fram och tillbaka), medelbar, begreppslig. En diskursiv kunskap är kunskap som nås genom mellanled, genom slutledningar, och inte direkt eller omedelbart. Ett tänkande är diskursivt, då det genomlöper olika moment eller närmare bestämt sker genom logiska övergångar mellan olika bestämningar.  Det yttrar sig i en tankegång som kan utvecklas led för led och därmed framställas språkligt i en kedja av utsagor ([[diskurs]]).- Motsats: intuitiv. Se [[intution]].

dilemma

(gr. tvåledat antagande).

1. I dagligt tal är ett dilemma en besvärlig situation som man befinner sig i. Det finns två valmöjligheter, men oavsett vad man besluter sig för så är resultatet oönskat.

2. I logiken är ett dilemma ett slags argument: (a) Ett positivt eller konstruktivt dilemma har formen: Om p, så q; om r, så q; antingen p eller r; därför q. (b) Ett negativt eller destruktivt dilemma har formen: Om p, så q; om p, så r; antingen icke-q eller icke-r; därför icke-p.

dikotomi

(av gr. dicha, tve-, och temnein, dela), tudelning; uppdelning av en enhet i två mot varandra ställda delar.

dialog

(gr. dialogos), samtal. I modern filosofi har dialog-begreppet först och främst fått betydelse i den så kallade dialogfilosofin. Dialogen förstådd som ett kommunikationsförhållande mellan två parter (personer) är ej endast en metod för att uppnå sanningen, utan även en förutsättning för att det överhuvudtaget skall kunna existera självmedvetna personer som kan nå kunskap om sig själva och världen. I samtalet talar jag till den andre, och den till-talade är ett du, som jaget omvänt själv till-talas av.

dialektik

(gr. dialektike techne, samtalskonst). Term med en rad skiftande innebörder. Gemensamt för alla dessa är att dialektiken grundläggande uppfattas som ett sätt att ställa argument mot argument för att därigenom komma vidare till nya insikter. [[Platon]] såg dialektiken som den högsta vetenskapen. I den befriade man sig helt från sinnenas vittnesbörd och följde rent logiska resonemang. Dialektiken öppnade vägen till all kunskaps yttersta grund, och dess sanningar framgick med omedelbar visshet.

Sivut