resonemang i vilket skäl anförs för eller emot en tes eller åsikt. Argumentation är ett vidare begrepp än bevis: man kan argumentera också för sådant som man inte kan bevisa. Argumentationen kan avse antaganden eller påståenden, men även värderingar och befallningar. Argumentationens struktur är i dessa fall olika.
(lat. argumentum, bevis).
1. I gängse betydelse är ett argument ett skäl som anförs för en tes eller ett påstående.
(gr. dygd, förträfflighet, fullkomlighet). Arete är den karakteristiska egenskap som sätter levande väsen, organismer eller redskap i stånd att utföra sin speciella funktion på lämpligt sätt. Se [[dygdetik]].
1. Målrelaterad aktivitet eller verksamhet, varigenom människan upprätthåller och formar sitt liv.
2. Resulatet eller produkten av denna aktivitet.
3. Den uppgift eller det mål som skall realiseras genom denna aktivitet (det a. som skall göras).
(lat. från det som kommer före/från det som kommer efter); oberoende/beroende av erfarenhet, t.ex. talar man om a priori/ a posteriori [[begrepp]], omdömen, [[argument]], kunskap eller verksamhet. I logisk mening är något a priori om dess giltighet kan bevisas utan hänsynstagande till erfarenhet. Ett begrepp är i denna mening a priori, om man oberoende av erfarenhet kan påvisa dess meningsfullhet. Omvänt kan man tala om a posteriori begrepp, omdömen eller kunskap, om dess giltighet är beroende av erfarenhet.
vädjande/vädja.
(av gr. anthropos, människa, och morfe, form, skepnad), att tillskriva något icke mänskligt - naturen eller Gud - mänskliga egenskaper, eller att förstå det i [[analogi]] med mänskliga förhållanden.
(av gr. anthropos, människa och logos, lära), läran om människan.
1. Vetenskapen om människan som naturväsen.
2. Etnologi; kulturvetenskap.
3. Filosofisk antropologi*.
(av gr. anthropos, människa, och kentron, medelpunkt), som ser människan som medelpunkt eller tar sin utgångspunkt vid det mänskliga. Oftast motsats till [[teocentrisk]].
(av gr. anti-, mot, och thesis, det att sätta eller ställa). Om någon hävdar ett påstående (en [[tes]]), kommer förnekandet av påståendet att utgöra påståendets antites. Jfr. [[syntes]].