Ei nimeä

faktum

(lat. factum), det att något närmare bestämt är fallet; faktiskt föreliggande sakförhållande; fastslaget sakförhållande. Ett faktum är det som beskrivs med en sann påståendesats; det som gör den sann. Det skiljs mellan faktum, som är givna och säkra, och teorier, som är mer eller mindre välunderbyggda tolkningar av fakta. Vidare skiljs mellan fakta som är objektiva, och värden, som är subjektiva. Hållbarheten av dessa distinktioner har givit anledning till långvarig filosofisk diskussion.

fakticitet

(av lat. factum, skapat, gjort).

1. Det att något som inte är logiskt nödvändigt faktiskt föreligger; existens.

explicit

(av lat. explicare, utveckla, förklara), uttryckligt; tydligt nämnt; direkt sagt. Jfr. implicit.

existens/existera

(lat. existentia, till exsi´sto "träda fram", senare också "finnas till"; jfr fr. existence "tillvaro"), tillvaro. Det latinska ordet dyker upp redan på mitten av 300-talet e. Kr. som översättning av det grekiska ordet "hyparxis". Det är emellertid först under senmedeltiden, som ordet "extentia" får en fast, teknisk betydelse, då det kom att stå för att något faktiskt förekommer (i motsats till vad något är - speciellt vad något är enligt sitt väsen (lat. essentia).

evidens

(lat. evidentia av ex-, ur, av och videre, se) beteckning på en direkt insikt, i motsats till en förmedlad ([[diskursiv]]) insikt. Den exaktare betydelsen av ordet "evidens" varierar inom de olika filosofiska riktningarna, bl.a. för att det råder filosofisk oenighet om huruvida evidens knyts till upplevelser, utsagor eller föremål i världen.

eudaimoni

(av gr. eudaimon, med en god ande), lycka eller lycksalighet. Eudaimonism (av gr. eudaimonia, lycka, lyckligt tillstånd, lycksalighet), filosofisk ståndpunkt enligt vilken det yttersta målet är - eller bör vara - lyckan. Olika tänkare har haft olika uppfattning om vari lycka består, och om den rätta vägen att uppnå den. Eudaimonism kan anta olika former:

1. Dels kan den vara en teleologisk lära om att det etiska goda beror på de handlingar som leder till lycksalighet.

etik

(av gr. ethos, sedvana, seder), moralfilosofi, den gren av filosofin som behandlar moraliska frågor och fenomen. Inom etiken kan man skilja mellan tre ämnen eller problemområden.

1. Normativ etik, som undersöker vilken moral som är den rätta.

essentialism

(av lat. essentia, ett tings väsen eller sanna natur), uppfattningar att vissa egenskaper hos tingen är essentiella (väsentliga eller nödvändiga) för att de skall existera medan andra egenskaper är tillfälliga. Termen essens används inom modern filosofi som beteckning för det väsentliga i betydelsen "det viktiga" eller "det karakteristiska". Ibland används ordet essentialism också för att beteckna uppfattningen att någon speciell egenskap inte endast är tillfälligt är förknippad med en viss typ av ting, utan att egenskapen ifråga tillhör tingets natur.

eskatologi

(av gr. eschatos, ytterst, sist, och logos, lära om), lära om de sista, yttersta tingen (händelserna). Detta "sista" kan både förstås som avslutningen av den enskilda människans liv och som världens avslutning. I det andra fallet betyder det "sista" det mål som historien har sin avslutning och uppfyllelse i. Eskatologi betyder följaktligen en förklaring av världen utifrån dess historiska avslutning. I denna andra betydelse hör eskatologin först och främst till den judeo-kristna traditionen.

Sivut