427–347 f.Kr.), grekisk filosof och lärjunge till Sokrates. Platon lägger grunden för den europeiska filosofiska traditionen och hans inflytande gör sig gällande ännu idag, till den grad att man sett hela vår tradition som ”en rad fotnoter till Platon” (A. N. Whitehead). För Platon är målet för den filosofiska verksamheten inte i första hand att finna ett svar, utan att med den så kallade [[sokratisk metod|sokratiska metoden]] klarlägga själva frågan eller problemet.
(lat. perceptio ”upptagande”, ”uppfattande”, ”insikt”, av percipio ”uppfatta”, ”inse”), se [[varseblivning]].
En rättfärdighetsprincip som framförts av den amerikanske filosofen John Rawls. Enligt Rawls är ett samhälle rättfärdigt om dess grundläggande strukturer och institutioner fastställts genom regelrätta val i vilka alla deltar som fria och lika individer. Dvs. att alla som deltar i valet nog skulle känna till samhällets sätt att fungera men att de skulle vara ovetande, ”dolda bakom en slöja av okunnighet”, om sin egen position i samhället samt därför ovetande om vilka konsekvenserna av valet skulle vara just för dem.
anger en norm (godtagen regel) som man (antas) ska följa.
(1844-1900), tysk filosof och klassisk filolog. Nietzsches filosofi syftar inte till ett enhetligt system utan i stället ifrågasätter han hela den filosofiska traditionen i sin radikala samtidskritik. Ett genomgående drag i hans filosofi är en ”omvärdering av alla värden”. Hans filosofi har haft en stor betydelse för det moderna tänkandet, men innebörden av hans [[nihilism]] har tolkats på många olika sätt.
(lat. monas, ”enhet”) term i Leibniz filosofi. En monad är en absolut enkel (dvs. utan delar), icke-materiell entitet, utan förmåga att påverka eller påverkas av andra monader.
(lat. modalis, av modus), modallogisk term som betecknar grad av visshet hos utsaga från ”möjlig” till ”nödvändigtvis sann” eller olika hållningar från talarens sida gentemot satsens innehåll.
(gr. methodikos, av methodos ”planmässigt förfarande”, ”tillvägagångssätt”, ”metod”, egentligen ”gående efter”, av meta- och gr. hodos ”väg”). Metodologi är en motiverad lära om forskningens mål, metoder, gränser och förutsättningar. En metodologi innehåller vanligen följande komponenter: 1. En bestämd uppfattning om vad forskningen gäller; vetenskapens mål. 2. En metod som anses grundläggande för att uppnå målet. 3. Uppsättning logiska regler som anger vad som räknas som korrekta och relevanta bevis.
uppsättning metoder inom ett visst ämnesområde.
(1806-1873), brittisk filosof och ekonom. Mill räknas som den klassiska [liberalism|liberalismens]] ledande gestalt. Enligt hans empiristiska kunskapsteori kunde naturvetenskaplig metodologi tillämpas på människo- och samhällsvetenskap (se. [[positivism]] och [[logisk positivism]]). I sin moralfilosofi utvecklade han en [[utilitarism]] som till skillnad från [[Bentham__Jeremy|Bentham]] särskiljer mellan högre och lägre former av lust.