inom filosofin betecknar emergens att det hos en helhet uppstår (oväntade) egenskaper som inte kan återföras på de enskilda delarna, dvs. att helheten är större än summan av de enskilda delarna. T.ex. inom medvetandefilosofi avses med emergens uppfattningen att medvetandet uppstår när organismen är tillräckligt komplex. De oväntade egenskaperna kallas emergenta.
att osjälvständigt eller okritiskt välja ut, förena och använda ideer, teorier och metoder från olika håll.
se [[v__rde|värde]].
se [[prim__ra/sekund__ra egenskaper|primära/sekundära egenskaper]].
en moraliskt god egenskap eller ett moraliskt beundransvärt karaktärsdrag. (Jfr. [[kardinaldygder]] och [[dygdetik]]).
(1596-1650), fransk filosof och matematiker. Descartes bryter med [[skolastik|skolastiken]] och det aristoteliska arvet. Han vill lägga grunderna för en allmän rationalistisk metod som gör det möjligt att systematiskt vinna nya kunskaper inom alla discipliner. Med sin kunskapsteori anses Descartes lägga grunden för den moderna filosofin. Se [[dualism/monism/pluralism|dualism]] och [[cartesianism/cartesiansk|cartesianism]]. Centrala verk: Avhandling om metoden (1637), Betraktelser över den första filosofin (1641) och Avhandling om själens passioner (1649).
term inom filosofi och litteraturvetenskap skapad av den franske filosofen Jacques Derrida. En form av kritik som syftar till att avslöja dolda motsättningar hos uppfattningar och begrepp.
det som definieras/det som definierar.
se [[kyniker]].
(lat.) ”Jag tänker, alltså är (existerar) jag.” ([[Descartes__Ren__|Descartes]])