Ei nimeä

(av lat. postulo, kräver, påstår), en grundsats, dvs. en sats som accepteras utan bevis. Ofta skiljs det inte mellan postulat och [[axiom]]; men när så sker är skillnaden i regel denna: Ett axiomatiskt systems axiom är dess rent logiska grundsatser, medan dess postulat är de icke-logiska grundsatserna, dvs. grundsatser som utöver logiska symboler också innehåller [[primitiv|primitiva]] uttryck som är karaktärsitiska för det axiomatiserade sakområdet. Postulat är alltså systemets icke-logiska axiom.

(av lat. ponere, sätta, framställa). Central term i August Comtes [[positivism]]. Enligt Comte har ordet "positiv" följande huvudbetydelser:
1. Det verkliga.
2. Det nyttiga.
3. Det säkra och otvivelaktiga.
4. Det noga bestämda.
5. Det som inte är negativt.
Till detta kommer:
6. Det som är ett faktum; det faktiska (t.ex. "den positiva religionen" el. "den positiva rätten", dvs. den religion eller det rättssystem som faktiskt föreligger).

7. (äldre betydelse:) bestämd; inte naturgiven.

det man av moraliska eller rättsliga skäl bör göra på grund av den ställning eller relation man står i förhållande till andra. Hos Kant får ordet sin moderna betydelse och blir ett nyckelbegrepp i etiken. Plikter är enligt Kant de handlingsföreskrifter ([[imperativ]]) som det moraliska övervägandet föreskriver. En etik som hävdar att handlingar skall värderas efter om de blir utförda av plikten kallas ofta pliktetik. Jfr. Kant, [[deontologisk etik]].

(lat. persona, mask, karaktär, roll), ofta en komplex benämning på en medveten, självreflekterande och talande mänsklig individ som handlar inom ett konkret historiskt och socialt sammanhang. Personer tillskrivs vanligen - i motsats till ting och djur - etiskt ansvar för sina handlingar och tillskrivs en rad personliga rättigheter. I en utvidgad mening kan institutioner, stater och annat omtalas som juridiska personer.