(av gr. semainein, betyda, beteckna, ytterst av sema tecken, signal), studiet av språkliga uttrycks betydelseaspekter, i motsats till deras syntax, dvs. den strukturella uppbyggnaden, och deras pragmatik, dvs. drag hos uttryckens användning i olika kontexter.
(av lat. saeculum, tidsålder, sekel), förvärdsligande.
(av lat. scientia, vetenskap), en uttalad övertro på vetenskapen (särskilt naturvetenskapen); fackvetenskaplig självtillräcklighet. Scientism används numera oftast som en kritisk term.
jfr. [[retorik]].
rättighet förmån som någon ånjuter på grund av viss roll i samhället. En rättighet träder inte i kraft av sig själv utan genom den förpliktelse som den svarar emot. Jfr. [[plikt]], [[skyldighet]].
(gr. rhetorike (techne), av rhetor, talare), talekonst), talekonst, läran om konsten att övertyga genom tal. Bl.a. Platon och Aristoteles kritiserade retoriken för att vara en konst där man övertygar "med alla medel" utan att ge akt på resonemangets korrekthet. Jfr. [[maieutik]].
(lat. religio, avlett av antingen religare, binda fast, el. relegere, gå (läsa) igenom igen, med omsorg). Förklaring kommer senare.
filosofisk ståndpunkt enligt vilken alla sanningar och värderingar är beroende av tillfälliga eller subjektiva förhållanden och inte gäller under alla omständigheter, för alla och för alltid, dvs. att det inte finns någon [[absoluta, det|absolut]] sanning.
(av latinets relatio, egentligen att ett föremål hänvisar till eller har samband med ett annat), en logisk förbindelse mellan två ting eller egenskaper. En relation sägs vara extern, om tingen eller egenskaperna förblir de samma även om förbindelsen upphör. I en intern relation förblir däremot tingen eller egenskaperna inte de samma om förbindelsen upphör.
(lat. regressus, tillbakagång), återgång eller tillbakagång. Om A förutsätter B, som i sin tur förutsätter C, osv. i det oändliga, brukar man tala om en oändlig (infinit) regress. T.ex. kan man tillbakavisa ett lösningsförslag genom att påvisa att det leder till en oändlig regress.