Ei nimeä

(ytterst av medeltidslatinets realis verklig, av latinets res sak, ting, föremål), i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om en faktiskt föreliggande verklighet. Inom kunskaps- och vetenskapsteori antagandet att all sann kunskap är baserad på en av människan oberoende verklighet. Uttrycket realism används också i mera specifika samband som t.ex. [[begreppsrealism]] och [[moralrealism]].

(av lat. ratio, förnuft, förstånd), en kunskapsteoretisk inriktning enligt vilken grunden för sann kunskap måste basera sig på [[a priori/ a posteriori|a priori]] resonemang dvs. på vårt förnuft och inte (till skillnad från [[empirism]]) på erfarenhet.

(lat. principium, ursprung, första orsak). Grundsats, överordnad eller grundläggande sats för tänkande och handlande. Jfr. [[axiom]], [[maxim]], [[norm]].

en plikt som man skall uppfylla om den inte strider mot en annan motsvarande plikt. I en handlingssituation kan man vara underordnad flera prima facie-plikter, där uppfyllandet av den ena plikten utesluter uppfyllandet av den andra. T.ex. kan man ställas inför valet mellan att vårda sin sjuka mor och att ta hand om sina barn. I sådana fall måste man väga de olika prima facie-plikt för att finna ut vad allt taget i betraktande är ens plikt att göra. Uttrycket "prima facie-plikt" är präglat av den engelska moralfilosofen W. D.