Burpham
Guildford
27. april 1930
Käre Vän,
Huru skall jag kunna
tillräckligt tacka Dig för
alla Dina brev och kort
och t.o.m. namnsdagsgratu-
lationen, som Du haft vän-
ligheten sända mig, och
tillräckligt ursäkta mig för
min långa tystlåtenhet?
Det har gällt att bli fär-
dig med första korrekturet
till hela ordspråksboken,
särskilt den arabiska texten,
- före min avresa – för att kunna
diskutera tvivelaktiga punk-
ter med mina skriftlärda
och framför allt inte behöva
rätta dess fel (som varit
många) utan att av dem
själva få bekräftelse på
att de skrivit orätt. Jag
blev också så pass färdig
att jag endast behövde
[2]
ytterligare genomgå några delar under
sjöresan. Och nu befinner
sej hela korrekturet på
tryckeriet. Det var nästan
precis fyra år sedan
som jag skrev till Dig,
under storstrejken, att
jag tänkt ta itu med
ordspråken; men jag har
ju sysslat med annat
också under denna tid.
Boken har i alla fall
kostat mej över ett och
ett halft år av intensivt
arbete. Och ännu återstå
andra och kanske tredje korrek-
turet och registret. Men
det har verkligen varit
ett trevligt arbete. Ord-
språken representera ju också
filosofi och visserligen en
filosofi som är av be-
tydligt större praktiskt
värde än filosofernas nor-
mativa etik. Jag har i
mitt inledande kapitel
sökt visa deras inverkan
på människors själsliv och
[3]
handlande. Dessutom äro
de betydligt spirituellare
än t.ex. Kants Tugend-
lehre.
Det var nästan en lycka
att komma bort från
Marocko innan gräshopporna,
som dagen före min
avresa översvämmade Tanger
och omnäjderna, gjort
kol på all grönska i
trädgården. De ha
säkert totalförstört årets
skörd som lovade gott.
Det blir ett sorgensår för
de stackars bönderna. De
överfälla t.o.m. ångbåtarna
i hamnen.
I övermorgon börja mina
föreläsningar. Det är nu
sista året jag föreläser här.
Min f.d. kollega Hallman
skulle också ha avgått
i år, men han dog för
ett år sedan. Någon
egentlig efterträdare får
jag inte, då professuren
[4]
var personlig , inrättad
för mig på bestämd
tid (till den 29 juli
1930). Nu är också
donatoren, Martin White,
död.
Jag läste med intresse
om Din resa till Sverige
och nu ser jag Hans Larsson
behandla Dig el Ruin i
Argus. Jag har inte läst
Ruins bok, men att
döma av vad jag läst
om den tror jag mina
synpunkter inte vara på
hans sida.
Nu måste jag sluta.
Vill du hälsa Mari
och säga att jag skrev
och bad henne skicka
frön men inte fått dem.
Om de anlände till
Tanger kommer de dock
till användning där fastän
jag är borta.
Med hjärtlig hälsning
Din tillgivna vän
Edv. Westermarck