Ei nimeä

irreducibel

(av lat. in-, inte, o-, re-, tillbaka, och ducere, föra), som inte kan återföras på - reduceras till - något annat. Motsats: reducibel, reducerbar.

intuitionism, etisk

Etisk teori som hävdar att det finns särskilda moraliska fakta, och att man kan få kunskap om dem genom omedelbar insikt. Intuitionismen hävdar att moraliska fenomen inte kan reduceras till icke-moraliska fenomen. Men även om intuitionism håller fast vid att vi har moralisk kunskap, ger den inte någon anvisning om hur det i sista hand är möjligt att underbygga eller pröva moralisk kunskap. Bl.a. av detta skäl, är det nästan ingen idag som ansluter sig till intuitionism.

intuition

(lat. intueri, skåda betrakta), åskådning, omedelbar uppfattning av ett objekt, i vilken alla objektets moment uppfattas på en gång; i motsats till en [[diskursiv]] uppfattning innehåller intuitionen inte någon övergång från en uppfattning till en annan eller ett moment till ett annat. Samlingsbegrepp för flera olika former av kunskap, som alla har följande tre gemensamma drag:

(a) den intutiva kunskapen står i motsättning till den s.k. diskursiva kunskapen, dvs. en kunskap som nås genom mellanled, genom slutledningar, och inte direkt eller omedelbart;

intersubjektiv

(av lat. inter, mellan, och subjectum, lagd under, satt under), "mellan subjekten", mellan människor, vanligen syftande på det gemensamt erfarbara eller vetbara i motsatts till det subjektiva eller privata.

1. En utsaga uttrycker intersubjektivt giltig kunskap, såtillvida den är fastslagen som sann, sannolik eller acceptabel med hjälp av procedurer som principiellt kan följas av vem som helst. Se verifierbarhetkriteriet, logisk positivism.

2. Ett språkligt uttryck har intersubjektiv mening, om i princip alla kan lära sig dess rätta bruk.

intentionalitet

(av lat. intendere, rikta mot, vända sig mot; jfr. också det lat. intentio, spänning, anspänning, utsträckning, avsikt, uppmärksamhet) avsiktlighet.

1. Riktadhet mot något.

2. Förhållandet mellan det som är riktat mot något och detta andra.

Ordet "intentionalitet" används särskilt om medvetandet eller om medvetandetillstånd som är ett medvetande om något. Dessutom används termen även om tecken, som visar mot något.

intention

(lat. intendere, rikta mot, åsyfta).

1. Avsikt, målsättning.

2. Medvetande om något. En intentionell handling är en medveten handling.

intelligibel

(av lat. intelligere, förstå), det som kan begripas av förståndet eller förnuftet. För Kant är det intelligibla det som endast kan begripas genom tänkandet.

instrumentellt förnuft

Termen är präglad av Horkheimer, Adorno och Habermas, med vilken menas ett förnuft, som uteslutande betraktar världen som ett föremål för teknisk manipulation i överensstämmelse med ett mål-medel-schema. Enligt Habermas strävar det instrumentella förnuftet ensidigt mot att göra-till-föremål och behärska verkligheten. Det instrumentella förnuftet är därför oacceptabelt som grund för samhällsvetenskaperna, som i stället måste bygga på ett ideal om ömsesidigt kunskapstagande.

instrumentalism

(lat. instrumentum, medel, redskap). Den vetenskapsfilosofiska åsikt  enligt vilken vetenskaperna blott är ett intellektuellt redskap för att systematisera våra erfarenheter med tanke på att förbättra handlingsmöjligheterna. Vetenskapliga teorier är inte beskrivningr av en bakomliggande verklighet, utan en form av slutlednings- eller räkneregler som tillåter övergången från givna bassatser (data) till nya observationsutsagor (förutsägelser). Enligt instrumentalismen är de teoretiska storheterna, t.ex.

Sivut