Villa Tusculum
16. april 1935
Käre Rolf,
Tack för ditt brev av den. 7., som jag fick i går,
och för tidigare brev som tyvärr för länge blivit obesvarade.
Sedan jag fått mitt hus i ordning, har jag varit angelägen om
att ägna så mycken tid som möjligt åt arbetet på min bok. Jag
har det mycket bekvämare nu, då jag fått ett stort rum till
och kan använda det andra uteslutande till matsal. Jag har det
riktigt fint, med golvet täckt av tjocka mattor, bekväma nya
möbler och de fem väldiga fönstren garnerade med långa zink-
lådor innehållande blomkrukor, i vilka för närvarande en mängd
tulpaner blomma. Trädgården är vacker, men här behövs mycket
regn efter en månads torka.
Jag skall skriva en kort rekommendation för det ändamål
du talar om och sända den om ett par dagar. Jag har icke fått
några pengar direkte från Rockefeller institutionen, utan de
medel därur som jag åtnjutit gåvos mig av School of Economics,
som erhållit ett ärligt anslag för att utdelas bland dess lä-
rare. Att Wikmans institut skulle överflyttas till Humanisticum
har jag yrkat på för länge sedan, och Nikander har sagt mig
att det finnes rum för dess samlingar i hans och ett angränsan-
de litet rum, där Wikman kunde arbeta (om jag förstått honom
rätt. Men jag skulle beklaga om denna överflyttning ägde rum
innan han fått sin avhandling färdig. Han låter sig lätt distra-
heras, och jag verliken bävar för att han skulle taga ihop med
2
något arbete på realencyklopedin innan han fatt avhandlingen
tryckt. Detta är nu det viktigaste ur den svenska etnografins
synpunkt.
Du säger att det vore bäst om Nikander och Lagerborg kunde
byta seminarierum. Den etnografiska och filologiska litteratren
skulle då befinna sig på nedre botten i två rum mitt emot var-
andra, och Lagerborgs prefektrum skulle kunna disponeras av
Wikman. Jag anser att dessa motiv icke äro tillräckliga för att
driva ut Lagerborg och det filosofiska biblioteket från deras
nuvarande rum. Det finns en mängd filosofisk litteratur — tid-
skrifter och okatalogiserade böcker — i hallen utanför. Det
vore högst obekvämt att ha det filosofiska biblioteket splitt-
rat på två våningar. Däremot kan jag inte begripa att samarbe-
tet mellan filologer och etnografer skulle störas av att de
ena eller andra ibland hade att gå upp eller ned för trappan
till övre våningen; vetenskapen bleve inte lidande därpå. Vad
prefektrummet för Wikman beträffar finns det, som sagt ett min-
dre rum invid Nikanders. Du säger att du kunde ställa ditt
krypin till förfogande för en filologisk medarbetare; men jag
inser vad detta har att skaffa med placeringen av de etnogra-
fiska samlingarna.
Jag kan så väl förstå att om Lagerborg inte vill flytta, även
om han drar sig för att säga det rent ut. Jag har ju numera
med saken ingenting att skaffa, men det kan jag säga rent ut
att om jag vore i hans ställe jag inte ville på så svaga grun-
der som de omnämnda utrymma den sal som filosofien från början
fått sig tillvisad, med alla de olägenheter som vore därmed
3
förknippade. Ett känsloskäl finnes även: jag tycker att Ernst
Dahlströms gamla fina rum borde fortfarande såsom hittills få
upptagas av det filosofiska biblioteket och användas för de
filosofiska övningarna; filosofien är ju på sätt och vis det
centrala ämnet i en humanistisk fakultet. Då Lagerborg vädjat
till mig ber jag dig visa honom detta brev. Någon ytterligare
diskussion i frågan förefaller mig för tillfället onödig: den
kan ju uppskjutas till sommaren. Flyttningen vore ju i ingen
händelse brådskande. Den får inte vara brådskande. Vad som är
bradskande är Wikmans avhandling; så länge den ligger i bords-
lådan gör man vetenskapen en dålig tjänst om man lockar honom
till annan sysselsättning.
Din bit i Granskaren var en mycket god och välförtjänt
tillrättavisning. Jag har en gång varit rasande på Gripenberg
på grund av en artikel som han skrev i Granskaren Argus och rent
av hånade Riffberberna som försvarade sitt land i två år mot
Spanjen och sedan även Frankrike. Hur var det då med hans hjäl-
tedyrkan? Tyvärr kom jag mig inte för att då uppträda till
försvar för detta lilla folk av hjältar. Det är upprörande att
läsa om tilltaget mot Abessinien. Ett land som tillhör Folkför-
bundet rustar sig till att överfalla ett annat land som tillhör
det med krig. England vet genom sin representant i Abessinien
att felet helt och hållet ligger på den andra sidan, men ingen-
ting säges eller göres. Enligt förbundspakten böra de övriga
länderna hjälpa den överfallna. Vilken humbug! Efter militärför-
bundet mellan Frankrike och Ryssland beror frågan om krig och
fred i Europa till stor del på England. Baldwins senaste tal var
4
betydligt förnuftigare än det han höll för en tid sedan, då
han sade att Englands gräns löper längs Rhen! Jag läser i engel-
ska tidningar att (militär-)förbundet Frankrike-Ryssland bådar krig. Men
jag tror ändå inte (så länge) att de våga.
Vad min avresa härifrån beträffar vet jag inte ännu om den
kommer att ske den 23. maj eller den 13. juni. Det beror på
var jag får manuskriptet färdigt (provisionellt) så att jag kan
fylla i och verifiera vad som behöves medan jag stannar i Eng-
land. Jag skall också göra små förberedelser till mitt Huxley-
föredrag, som jag åtagit mig att hålla i oktober 1936 (!). Äm-
net blir sannolikt religionsvetenskapligt , om själva Gud = det
högsta väsendet i primitiv religion. Det blir bl. a. en kritik
av Pater Schmidt-- litet otacksamt efter den lysande recension
av mina Three Essays som ingått i hans tidskrift Anthropos.
Min bok har också fått mycket berömmande recensioner av Have-
lock Ellis och prof. Rose.
Nu kan det vara på tid att sluta detta långa brev. På efter-
middagen skall jag bege mig till Tanger för att köpa mig en
ny pipa och besvara engelska ministerns besök.
Med bästa hälsningar till eder alla, även från Sheriff.
Din egen
Edv. Westermarck