Villa Tusculum
9. mars 1934
Käre Vän,
Tack för Dina
brev, o.s.v., och förlåt
min långa tystnad.
Dagen efter den då
jag skrev mitt sista
brev mottog jag den
efterlängtade första
korrekturen och i går
återsände jag den sista
till tryckeriet – d. v. s.
spaltkorrekturen, men av
dem har jag ännu inte
fått ett enda. Jag har
[2]
emellertid arbetat på
registret så att jag
inte behöver göra allt-
för mycket mera än
fylla i sidtalen. Du
kan alltså förstå att
jag haft mycket att
göra under en månads
tid. boken kommer att
bestå av mer än
350 ganska tätt tryckta
sidor.
Det gläder mej att Du
fått Din bok färdig.
Likaså över andra anled-
ningar till Din belåten-
het. I en punkt skänkte
mej Ditt första brev en
betydande lättnad: vad
Du berättar om Almas
fastlagstisdagsfest.
Kort förut hade jag
från henne mottagit ett
[3]
brev vari hon skriver
att ”inne går en murken
dam, insvept i yllekof-
tor och ylledukar och tittar
nedlåtande och avvaktande
– men utan att ett ögonblick
gömma sin kritik och
sitt missnöje under stolen”.
Hon klagar över ”blad-
växter som omge huvud-
kudden och damm som
är illa för lungorna.”
Hon skriver att ”det pågå
från morgonen till kväll,” o.
att jag inte skall bli
häpen om jag hör att
hon flyttat, då hon
”kanske inte håller ut
med att behandlas som
ett nådehjon.” Av Ditt
brev fann jag emellertid
att hon stannat kvar,
ställt till en dunder-
fest och sagt att Mari
varit ”storartad.” Som Du
minns, frågar jag Dig till
[4]
råds innan jag upplät
min våning; jag hade på
känn att det skulle bli
fnurror på tråden. Oss
emellan sagt var det en
förfärlig smörja hon skrev
i Veckojournalen, och jag
förstår inte huru en person
med sådan nonchalans
i frågor om fakta duger
till historieskrivare. I ett
brev från Mari har jag
också efteråt hört om
festen. Hon skrev att ”gäster-
na var nog glada och
trevliga,” men att hon
”tror inte att Professorn
skulle ha tyckt om den
bjudningen.”
Jag har haft strålande
väder hela tiden sedan
den sista december, med
endast ett par dagars
avbrott och regn ett par
nätter. Trädgården frodas,
och ett sextital blommande
hyacinter bekronar veran-
dan. Vägen till min villa
[4]
är nu nästan alldeles
färdig, stenlagd och ce-
menterad med trappsteg
i mängd och med av-
loppskanal för vattnet. Den
borde nu hålla i tid
och evighet, efter fyra
veckors arbete utfört av
två och ofta tre arbetare
om dagen. Det har varit
en god placering av ök-
ningen på dividenden för
Pargas’ cementaktien. Jag
har av mina pappa
ärft en böjelse för
cementering och vägbygge,
som han hängav sig åt
i sin villa i Brunns-
parken, ehuru han eljest
var ännu sparsammare
än jag. Men på samma
gång har min, liksom
hans villa, betydligt
stigit i värde. Min väg
var rent av vådlig, men
nu finns det inte en enda
[5]
lös sten på den. Bergs-
grunden består lyckligt-
vis av sandsten, som man
kunnat hugga sönder huru
som helst.
Temperaturen har små-
ningom stigit. Nu har
jag i rummen ända
till 15 grader.
Jag hoppas att Du
nu fått den löneförhöjning
som tillkommer Dig.
Du tyckes leva i sus
och dus, men det gör
Dig säkert gott. Men även
jag trivs gott i mitt
eremitliv.
Med hjärtlig hälsning
Tillgivna vännen
Edv. Wck.