7. April 1935
Käre Vän,
Förlåt mig min långa, långa tystnad. Jag tänkte skriva
till Dig just när jag fick det senaste brevet och de två uppsat-
serna, som voro mycket välkomna och på det högsta intresserade
mig. jag hoppas att de komma att ges ut i tryck. Jag tackar både för
dem och breven som jag fått och för Din vänlighet att skriva om
mig i Svenska Pressen. Jag har fått några trevliga recensioner av
mina Three Essays, bland andra av Havelock Ellis och prof. Rose
i Folk-Lore samt en i Fader Schmidts tidning Anthropos, som
är riktigt entusiastisk. Freudianerna tiga, ofta den säkraste
metoden för den angripna parten. Havelock Ellis skriver att Rank
numera helt och hållet övergivit Freud i sin senaste upplaga.
Jag undrar hur boken då ser ut. Det gladde mig att höra att Du
tyckte om min lilla bagatell om dödsstraffet. Jag har just nu
skrivit ett svar på en inbjudan från det engelska sällskapet för
dödsstraffets avskaffande, en ganska imponerande institution, att
hålla dess andra ”Roy Calvert Memorial Lecture”, men har avböjt
inbjudningen bl. a. emedan jag inte har tid och litteratur som
behövas för ändamålet. Man var också intresserad av att få en
föredragare från ett land som har erfarenhet av dödsstraffets av-
skaffande. Jag skrev att fakta från Finland inte äro uppmuntrande,
att brottsligheten hos oss är så utbredd att en stark opinion
yrkar just nu på dödsstraffets införande, men att jag gjort mitt
bästa för att motarbeta den; det gladde mig att åtminstone kunna
säga så mycket. Däremot har jag antagit en annan inbjudan
(som jag för några år sedan avslagit), den
att hålla Huxley-föredraget och mottaga Huxley-medaljen från
Royal Anthropological Institute. Detta skall försiggå i oktober
1936 (!) De franska översättningarna av mina arbeten göra raska
framsteg; tre delar ha redan kommit ut, i mycket prydlig utstyr-
sel, och de fem återstående komma troligen ut under detta års
förlopp. Så mycket jag än hatar den franska utrikespolitiken, så
är jag glad över det franska intresset för mina böcker och vad
därav följer.
Nu har jag fått min f.d. öppna veranda förvandlad till ett
stort och prydligt rum, med fem väldiga fönster, hela golvet
täckt av tjocka mattor, fina möbler, och längs fönstren långa
zinklådor med blomkrukor, som för tillfället innehålla ett hundra-
tal tulpaner, en del redan utslagna. Från mitt skrivbord har jag
nu en uppfriskande utsikt över Atlanten och berget på andra si-
dan floddalen. Jag håller just på med underhandlingar om inköp
av ett utsiktsberg just bredvid min trädgård, varifrån man har
en enorm vy över både Atlanten och Medelhavet och spanska kusten
med sina stundom snöklädda berg emellan dem. Här är ljuvligt,
men regn är mycket behövligt. Jag stannar väl här åtminstone till
slutet av maj. Sedan måste jag tillbringa en tid i British Museum
för att komplettera mitt material. Jag håller nu på att sluta
sjunde kapitlet av äktenskapets framtid, och det kommer att bli
ytterligare tre kapitel.
Jag lyckönskar Dig till Din dotters bröllop och den glädje
det skänkt Dig. Det var ledsamt att höra om Ditt bråck. Jag fick
åderbråck när jag var sexton år, men har sluppit suspensoaren
för tiotals år sedan. Du talar om att ladda upp tankespänsten
då jag är trött, genom att överflytta min bok till svenska. Detta
slags arbete är det rysligaste jag vet. Det går nästan
kvickare för mig att skriva ett original på engelska än en över-
sättning till svenska. Nu skall jag gå till mitt
arbete. Jag hoppas Du låter mig hålla Dina
manuskript ännu en liten tid. Med hjärtliga
hälsningar till Dig och Din familj; den återstod därav
som ännu finns i Åbo. Din gamle vän.
Edv. Wck.