21. januari. 1936.
Käre Vän,
Tack tack igen
för Ditt långa och
upplysande brev. Nu
tar jag mig friheten
att sända Dig mitt
bemötande av Huldéns
anfall, med en anhållan
att Du vill vara
så god och se till
att det kommer in i
Å. U. och Hufvudstads-
bladet på samma dag.
Jag avsänder i dag
två exemplar därav-
det andra adresserat till
Svante, dels för att minska
[2]
risken att det skall gå
förlorat och dels emedan
det kan vara viktigt
att han så fort som
möjligt får läsa det.
Jag ber Dig inskärpa
hos tidningarna att
jag anser mig ha
en viss rätt att få
bemötandet infört, och
på en lika
framträdande plats som
givits Rosenqvists gen-
mäle, då i tidningsre-
censionerna man inte just
dragit i tvivelsmål sann-
färdigheten av Huldéns
uppgifter utan fastmer endast
klandrat att han onö-
digtvis gjort mig till
syndabock för att för-
[3]
härliga sin hjälte. Jag
skall ha Svante omedel-
bart efter genomläsningen
av sitt exemplar sända
det till Dig. Förlåt
det besvär jag åsam-
kar Dig. Men det är
ju av vikt att be-
mötandet ingår sam-
tidigt i bägge tid-
ningarne; och Du har
ju haft många för-
bindelser med H:bladet.
Tack också för arti-
keln i Hangötidningen
och för Huldéns löjliga
svar med sitt prat
om dvärgarnas avund-
sjuka och menlösa
ledare etc. Jag undrar
vad han skall hitta
på att säga om mitt
genmäle. En av skvaller
[4]
kärringarna har varit
Wahl.
Det var förskräckligt
ledsamt att höra om
Rolfs armbrott. Jag
skall skriva till honom
några ord. I går afton
fick jag 64 sidor i
korrektur som skola
så fort som möjligt
korrigeras och – vilket är
mycket mödosammare –
registreras.
Min skrivmaskin har
tyvärr gått i olag, men
jag hoppas att manu-
skriptet är tillräckligt
tydligt och icke ger anledning
till tryckfel.
Med hjärtliga häls-
ningar
tillgivne vännen
Edv. Wck.