Tanger
17. I. 1929.
Käre Vän,
Tack för Ditt brev
med dess vänliga
välkomsthälsning. Jag
ankom hit på nyårs-
morgonen efter en stormig
resa. På Östersjön blev
den lilla ’Aegir,’
med vilken jag for
från Helsingfors, till
den grad fördröjd
av motstorm att
den anlände till
[2]
Lybeck c. 20 timmar
försenad – ett par tim-
mar efter det tåget
som skulle föra mig
till Rotterdam avgått.
Följden var att jag fick
göra den långa om-
vägen till England
för att i Southampton gen-
skjuta den holländska
ångbåten, för vilken jag
hade biljett från Rotter-
dam. Sedan igen bara
motstorm nästan hela
vägen till Tanger, så att
man måste röra sig
med försiktighet på
den stora oceanångaren
[3]
för att inte falla om-
kull. Men inte ett
spår av sjösjuka, vad
mig vidkom – en morgon
var jag den enda som
åt frukost i matsalen.
Jag hade trevliga böcker
till reslektyr och njöt
av resan trots stormen.
Stor hytt med härlig
säng – vad kan mer
begäras? Och här nere
skiner solen och blommorna
ökas. Mandelträden och
mimosorna vänta just
på att slå ut. Men
vi behöver regn, som
inte förekommit på flere
veckor.
[4]
Underrättelsen om tanken
på en e. o. professur i
Åbo med förhoppning att
medel därför kunna
uppbringas var för mig
en utomordentligt glad
överraskning, och Du må
för all del inte tro att
min glädje i ringaste
mån minskas däri av
att jag inte hört därom
förut (jag är för resten
van vid sådant). Måtte
planerna lyckas! Vi be-
höver Dig i Åbo. Och
då Du frågar mig om
råd beträffande Ditt
svar, säger jag Dig, och
ber Dig på mina knän,
att Du må taga emot
kallelsen om en sådan
[5]
kan bliva en verklig-
het. Detta innebure ju
icke att du skulle
avsäga Dig aspirantska-
pet till en professur i
Helsingfors. Men försmå
för all del inte det
som kan bjudas Dig
från Åbo! Jag ber
Dig att inte alls (med Homér)
beröra frågan om att
man inte talat med
mig om saken. Detta
kan i ingen händelse
tolkas så som man
befarat att jag skulle
haft någon invändning att
göra. Förklaringen är
rent psykologisk. Vad
jag därmed menar vill jag
[6]
inte nu närmare ut-
lägga. Att jag skulle
med översvallande för-
tjusning hälsa Dig
välkommen till oss,
därom kan Du vara
säkert förvissad.
Tack så hjärtligt
för boken om själen,
som jag läst med
största intresse. Jag
vill bra gärna – såsom
jag en gång förut sagt
Dig – ha ett samtal
med Dig om behavio-
rismen. Jag tror för
min del att kontroversen
till stor del rör sig
om termer, såsom
ofta är fallet med
[7]
amerikanska termer.
Jag är själv till
öronen försänkt i mina
ordspråk för att bli
kvitt dem så fort jag
kan för att sedan
kunna ägna mig
så mycket effektivare
åt mitt älsklings-
arbete, den etiska rela-
tiviteten. Men åtskilligt
arbete återstår ännu innan
ordspråksboken blir
färdig för tryckpressen – det
är de lingvistiska
finesserna som ge mig
det största besväret.
Och nu kommer dess-
utom ett annat göromål
emellan: granskningen
av den engelska översätt-
[8]
ningen av mina ”Minnen”.
Manuskriptet torde
komma inom några
dagar, och jag bävar
för avbrottet i mina
andra, viktigare syssel-
sättningar.
jag har dröjt med
att skriva detta brev,
för att det inte möjligen
skulle anlända medan
Mari ännu är borta
och våningen står tom.
Till sist ber jag
få hälsa Dig på
det hjärtligaste väl-
kommen till mitt hem
och tacka Dig för den
stora tjänst Du åter
gör både mig och mina
studenter. Måtte Du
trivas bra och Mari
sköta om Dig på bästa
sätt! Din tillgivna vän
Edv. Wck.