[1] Auragatan 15 a
Åbo
8 nov 1921.
Broder Lagerborg!
Hjärtlig tack för
boken om och av Arthur
Thesleff – både för boken
själv och för att Du
hade den stora vänlig-
heten att sända mig
den. Jag har tills
vidare hunnit läsa
endast den del som
skrivits av Dig, och
jag hoppas att Du
icke misstycker om
jag säger att jag funnit
den alldeles ypperlig. Ett
[2]
sådant omdöme har Du
säkert fått höra många
gånger förut av andra
- åtminstone delas det
av min närmaste
omgivning här i Åbo.
Mitt minne har förts
tillbaka till förgångna
tider. Också jag stod
ju honom en gång
mycket nära, och jag
har med smärta tänkt
på huru vi sedan
genom omständighetens
makt försvunno för
varandra. Den sista
satsen i Din levnads-
teckning gav mig något
att tänka på, och jag
[3]
gick med tungt sinne
till sängs den afton
jag läste den.
jag hade skrivit till
Dig även om Du inte
lyckliggjort mig med
Din gåva. Du bad mig
köpa en Waterman’s
ideal. Jag har inte
gjort det. Allt sådant
är nu betydligt
dyrare i England
än här hemma, till
följd av kursen. Men
huvudsaken är att man
inte vet vad man
köper där och har ingen
möjlighet att sedan
klaga om man blivit
missbytt. Jag har köpt
många olika fountain pens
[4]
men har ännu aldrig
fått någon som dugt
till någonting. Så, rent
ut sagt, jag vågade
inte göra vad Du
bad mig om. Eljes
hade jag så gärna
velat sända Dig ett
litet minne av den
tid då Du var min
hjälp i nöden. Jag
har emellertid bett
min förläggare, Macmillan,
skicka Dig min nya
bok, som vid det här
laget borde ha släppts
ut i marknaden. Men
jag skrämmes av
tanken vad Du skall
säga om den. Jag
kommer så väl ihåg
en gång för nära trettio
år sedan då Du
[5]
förebrådde mig för att
jag skrivit en så diger
volym – det var en
natt efter ett skruv-
parti då Arthur Thesleff
var med – och nu har
den svällt ut till tre!
Dina förra elever här
tala om Dig med
mycken uppskattning och
värme. Jag hoppas att
Du kommer och hälsar
på oss alla. Din gamla
säng står till Ditt
förfogande när som helst
och Mari skall göra
sitt bästa med maten.
Det vare så mycket att
tala om – och vägen från
Hangö är ju inte så
lång.
Du vill kanske höra
nyheter härifrån beträffande
Dina f.d. kollegor. Johansson
[6]
har just blivit åderlåten
- 400 gram blod för
att lätta hans höga
blodtryck. Lindman pöser
av fetma och prorektors
värdighet. Backlund har
haft en intervju i Social-
demokraten (Brantings tid-
ning), vari jag får skulden
till att Österbottens mil-
joner inte rädda akade-
mien ur dess misär –
men Vasabladet har givit
honom svar på tal. Wahl
har fått sig en ståtlig
fru, och vore jag tjugo år
yngre skulle jag göra min
kur för henne bara för
att förarga honom. Nikander
har föreslagits till professor och
konsistorium har understött för-
slaget med sex röster mot
tre ( J:sons, Lindmans och Wahls).
Homér ängslas över föredraget
som han skall hålla vid stud-
dentkårens årsfest, och Rolf
Pipping har föreslagit att han
skall hålla om uppkomlings-
typer i litteraturen. Etc. etc.
Nu blir pappret slut. Adjö! Din E. W.