[1]
Boxhill
Dorking.
27 oktober 1920.
Broder Lagerborg,
Tack så hjärtligt för Dina brev, som
mycket gladde mig. Som Du redan vet har jag anhållit om
förlängd tjänstledighet till terminens slut och över
ferierna. Det skedde på Enckells inrådan och Rettigs an-
hållan att jag fortfarande skulle stanna ute. Jag skall
begiva mig till Genève i mitten av november, då Ålandsfrå-
gan möjligen kommer upp i sammanhang med Finlands anhållan
om inträde i Folkförbundet. Men det är först i december
som man kan vänta sig ett avgörande. I Paris hade jag
ett mycket långt samtal med Beyens och Calonder (rappor-
törerna) och kom till den bestämda uppfattningen att
nationalitetsfrågan står i förgrunden, sat att följaktligen
Folktingets hållning är av största betydelse, och att
jag därför utan tvekan förljer anvisningen att stanna
kvar. Att döma av ditt brev är Kansler också beredd där-
på. Och jag hoppas uppriktigt att Du kan föreläsa till
terminens slut. Jag hoppas också att Du förordnats att
sköta tjänsten, sedan tjänstledigheten officiellt bevil-
jats. Det var mycket uppmuntrande att höra Din åsikt om
vår inlaga. Tack! Jag skall just ta ihop med en längre
artikel i Ålandsfrågan för en engelsk månadstidskrift,
jag hoppas The Contemporary. Med många tacksamma hälsningar
Din tillgivne Edv. Westermarck.
Johannes Reuter, som
just är här i rummet,
ber hälsa och hoppas
någon gång få träffa Dig.
P. S. Var god
och hälsa
min hushåller-
ska och med-
dela henne
att jag ännu
inte kommer
hem.