[1]
26. februari 1903
Käre Vän och Broder,
Först af allt låt mig bekänna att Du samlat glödande kol
på mitt samvete. Jag vet icke numera om jag ens skrifvit och tac-
kat Dig för ditt skådespel och Dina artiklar i Euterpe. Med all
säkerhet har jag inte besvarat dina kärkomna bref. Och ne nu till
sist gladde Du mig med att sända mig Din ”Morale Publique,” som
jag mottog just då jag var i beråd att företaga en föredragsresa
till landsorten. Jag ögnade genast igenom den med allra största
intresse, och var i tillfälle att beundra formens elegans, äfven
om jag icke hann niggrant tänka mig in i alla detaljer. Jag har än-
nu icke fått tid att studera boken som sig bör, men lyckönskar
Dig uppriktigt och med godt samvete till den vunna framgången, ty
så mycket har jag varit i tillfälle att konstatera att Du produce-
rat ett betydande arbete, och jag hoppas också att det i Paris
skall bedömas efter förtjänst. För Dina artiklar i Euterpe, sär-
skildt den om ”ärkefienden” måste jag också gifva Dig mina bästa
komplimanger. På det området finnes här ofantligt mycket att göra
i vårt goda land, och då man besitter en så briljant penna som
Din, och så många goda, frisinnade idéer som Du bär på, kan man
[2]
gerna sätta sig öfver en kritik sådan som vanligen bestås här
hemma. Dina artiklar ha väckt till lif en verklig liten storm,
och det är vackert så. Jag hoppas att Du icke skall känna Dig
alltför bitter gentemot folk här i landet, och låta emigrations-
lusten få öfverhanden. Vi behöfva krafter, och måste hålla ut till
det längsta, äfven om det ibland ställer sig litet svårt. Ruin
har flere gånger talat med mig om Dig och Din verksamhet, och
han har alltid gjort det med aktning och med erkännande af Din begåf-
ning. Han sade om Din afhandling att den stod just på gränsen att
gillas. Låtom oss hoppas att vårt universitet ännu får Dig till-
baka.
Härifrån finnes ingenting roligt att förtälja. Ett vice-
kanslersombyte förestår omedelbart. Danielsson är designerad att
efterträda Rein, som får afsked. Möjligen är han redan utnämd.
Han fick emellertid mottaga en skrifvelse undertecknad af majorite-
ten af universitetets lärare, hvari uttalas den oro till hvilken
ryktet om hans förestående utnämning gifvit anledning, och en för-
säkran att han kan räkna på sina förra kollegers lojala understöd
endast i den händelse att han följer ett annat program än det han
hittills uttalat. Han lär ha blifvit mycket ledsen öfver skrifvel-
sen och har affattat ett svar som jag ännu icke sett. Han lär på-
stå sig icke ämna mottaga embetet, men nog blir han väl vice-kans-
ler ändå. Han är allt maktlysten och vill nog icke låta tillfäl-
let gå sig ur händerna. Af tidningarna m.m. får Du alla andra ny-
heter som för närvarande uppröra sinnena. Hvad mig sjelf beträffar
håller jag mina två föreläsningar i veckan, i etik, skrifver på
min bok rätt flitigt, och måste dessutom försöka förtjena litet
pengar genom hållande af föredrag med scioptikonbilder, så att jag
skall kunna resa ut i sommar för att slutredigera boken och sedan
trycka den. Hela nästa läseår hoppas jag för detta ändamål kunna
stanna i London. Härmed nog för denna gång. Efter ett par tim-
mar skall jag resa till Åbo. Än en gång min uppriktigaste lyck-
önskning till Din framgång. Du ser att dygden belönas till slut.
Med många hjertliga helsningar
Din vän
Edv. Westermarck