utanför Lissabon
17. juni. 1929.
Käre Vän,
Nu sitter jag åter på
en av de härliga holländska
båtarna – den största av dem
alla – där man givit mig
en hytt som är mycket större
än Maris kökskammare. De
första dagarna var vädret
så kyligt att lättklädda engels-
män – som även i smällkalla
vintern anse det höra till
saken att kasta av sig alla
varma kläder så snart de
sätta sin fot på en ångbåt
som går till tropikerna
[2]
gingo omkring och huttrade
av köld. Men nu är tem-
peraturen idealisk.
Förlåt, förlåt att jag
inte förr skrivit och tackat
Dej för boken om Aall
och andra, som jag fann
vid min ankomst till Eng-
land. Han var mycket över-
raskad då jag i mitt presen-
tationstal kunde meddela
publiken icke bara sådant
som fanns i hans lilla
självbiografi utan även
fakta som du meddelat
mig i Ditt brev, såsom det
att han varit tre gånger i
Japan och varit i tillfälle
att studera skillnaden mellan
öster- och västerländsk
mentalitet. Han kom till
London på inbjudan av
[3]
det halft teologiska
King’s College och talade
där om ”logos”, men
hade själv uttalat önskan
att ge ett par föreläsningar
i samhällspsykologi i
School of Economics. Han
frågade efter Dig och jag
förrådde slutligen min
lilla hemlighet.
Det har varit en
bråd tid för mig, men
mycket angenäm på samma
gång. Mina seminarier
har särskilt tillfredställt
mig. Vi behandlade frågor
rörande familj, äktenskaps
och könsförhållanden av
olika slag. Första föredraget
hölls av Malinowski;
som hela tiden stod mig
troget bi; han har just
[4]
givit ut en stor bok
om vildars könsliv, med
förtal av Havelock Ellis,
som väckt stort uppseende.
Ett annat föredrag hölls
av baron Mogendorff, f. d.
vicepresident av ryska duman
och Finlands trogne drabant
på den tiden, som redogjorde
för den sovjetiska äkten-
skapspolitiken – mycket
intressant. En semi-freu-
dian talade om ”Oidipus-
komplexen, ” och både före-
draget och den efterföljande
diskussionen, vari deltog
eb praktiserande psykanaly-
tiker, övertygade mig ytter-
ligare om teoriens vidunder-
ligheter. Andra föredrag
hölles av doktorer eller
sådana som håller på med
doktorsavhandlingar. Jag hade
även seminariegäster från Fin-
[5]
land: Rafael Karsten, Cid
Tallqvist och Julio Reuter.
Senaste vecka hade jag
seminarier två dagar i
rad, som avslutas med
ett tékalas för 20 per-
soner. Även Shand var
med. Det hela var verk-
ligen trevligt och kastade
en viss glans över School
of Economics i de amerikan-
ska deltagarnas ögon, som
voro ganska många.
Jag hann inte få
mitt ordspråksmanuskript så
färdigt att jag kunde sända
det till tryckeriet, men
gjorde alla nödiga för-
beredelser för tryckningen
med dess många transkrip-
tionstecken, och jag hoppas
[6]
nu kunna lägga sista
handen vid arbetet, så
att jag hinner läsa
korrekturen i Marocko.
Jag hoppas att Din
utnämning till e. o. professor
nu är ett fullbordat
faktum. Också i ett
annat hänseende väntar
jag mig nu en lyckligare
tid för den humanistiska
fakulteten. Vår nya rektor
är så gott som den enda
(om jag undanta Rolf)
som visat något intresse
för Ernst Dahlströms
stora donation av ett
hus för ett ”humanistiskt
universitet,” som är det för
mig dyrbaraste minnet
av min rektorstid, då
det var på mitt förslag
som donationen för detta
[7]
ändamål tillkom. Ingen-
ting har grämt mig
djupare än det sätt
på vilket denna donation[?]
tidigare behandlats.
Nu har det blivit
dimma och sirenen tjuter.
Men vi har gott om tid,
ty vi kunna i ingen
händelse komma i land
vid Tanger förrän tidigt
i morgon, ehuru vi kunde
vara där redan vid
midnatt.
Nu skall jag skriva
ett brev till Payot i
Paris, som friar till
min ”Ethical Relativity”
i fransk översättning.
Hans franska edition av
min ”Moral Ideas” har
utkommit, den förra delen
i höstas och den senare delen
under vintern. Översättaren
har synbarligen nedlagt
[8]
mycket stor omsorg på
sitt arbete.
En angenäm sommar
önskar jag Dig. Det
vore bra trevligt att
få träffa Dej i höst.
jag har nu ställt så
till med mina föreläsnin-
gar att jag kan vistas i
Helsingfors ett par tre
dagar i rad. Den 8.
september kan jag emeller-
tid endast passera staden
på genomresa – inshallah,
”om Gud vill.”
Din tillgivna
Edv. Westermarck