Villa Tusculum
24. juli. 1930.
Käre Vän,
Äntligen har jag
kommit så långt att jag
kunnat återsända korrekturet
till mitt register, som jag
fick färdigt i manuskript
just innan jag lämnade
England. Det tog nästan
all min lediga tid
att utarbeta det. Och 2dra
korrekturet på boken har
sysselsatt mig hela tiden
jag varit här. Det har
varit en mödosam korrektur-
[2]
läsning på 450 tryck-
sidor med transkriptions-
alfabet och 100 sidor
arabisk text. Med den
senare har min skrift-
lärda arbetat på sitt
håll och jag på mitt,
och så har vi jämfört
resultaten. Ibland har
han hittat ett fel där
jag inte hittat något,
men det har nog lika
ofta hänt tvärtom. Ar-
betet har varit särskilt
brådskande emedan en
amerikansk förläggare har
övertagit en god del av
upplagan, icke mindre
än 750 exx. utan att ens
[3]
bry sig om att se korrek-
turet. Den engelska för-
läggaren myste av förtjus-
ning men sade att boken
borde vara färdigt tryckt
under sommaren för att
hinna i tid till den
amerikanska marknaden.
Jag hade bort förut
träffat amerikanen vid
en lunch och berättat
att jag höll på att
trycka en ny ordspråks-
bok, som jag tyckte
vara nästan lika god
som den gamle – Salomons
(och betydligt roligare –
ehuru den saknar den
gudomliga inspirationen
Jag tror han är jude.
[4]
Nu hinner jag alltså
äntligen skriva till mina
vänner – det gäller att
besvara circa 20 brev –
och Dig har jag att tacka
för två brev och ett kort.
Det gläde mig att finna
att du igen trivts i
Åbo, men förargad är
jag över styrelsens av-
slag på ansökan om
pengar för hösten. Det
vore en lycka om de
kunde uppbringas på
annat håll.
Jag [avåt?] vid School
of Economics’ ”commemo-
ration dinner, ” till vilken
jag var inbjuden som
hedersgäst, och jag fick där
inte vara ett tal utan också
en minnesgåva av mina
[5]
kollegor, praktiskt nog en
check för vilken jag
skulle köpa vad jag
själv önskar. Följande
dag köpte jag för pen-
garna en blyertsstiftpenna
av guld, ett cigarrfodral
av silver, ett cigarettfodral
av silver och en silverbe-
slagen pipa. På det
sättet, sade jag, komme
jag att tänka på dem
vad helst jag än rökte,
och även när jag skrev.
Mina förbindelser
med London har emeller-
tid inte upphört. Jag
har inbjudits av School
of Economics att hålla
en kurs av tio religions-
vetenskapliga föreläsningar
och av universitetet i London
[6]
ett par tre ”advanced
lectures,” i vilka jag
ämnar behandla ”hedni-
ska kvarlevor i muham-
medansk kultur.” Det är
meningen att hålla före-
läsningarna i maj nästa
år. Dessutom har jag
inbjudits att under ett
läsår föreläsa vid ett
eller två kinesiska
universitet, antagligen
Foochow och Peking, där
jag har f. d. elever, kine-
ser, som nu äro professorer
i sociologi. Man lovar
betala både lön och
resekostnader. Jag har
svarat att för läsåret
1930-31 är jag bunden
[7]
av tidigare överenskom-
melser, bl.a. även av
ett kontrakt med en för-
läggare beträffande en ny
bok (”Ethical Relativity”),
men beträffande följande
läsår vill jag ha den
tänketid. Kina intresserar
mig ofantligt mycket mera
än Amerika.
Vid min ankomst hit
blev jag glatt överraskad
att finna att min träd-
gård, istället för att
vara härjad av gräshoppor,
såsom jag förmodat, var
frodigare än någonsin.
Blomsterprakten är storartad.
Det hade fallit mycket
regn i juni, brunnarna
äro fulla av vatten, och
det vattnas flitigt. Jag
[8]
har som bäst murare
i trädgården som bygga
de sista terrasserna.
Sedan är trädgården fär-
dig och riktigt fin, finare
än de flesta i
dessa trakter. Det gläder
mig att undandraga pen-
garna vår arvslags rof-
ferier.
Det är min avsikt
att resa härifrån den
23 augusti till Rotter-
dam och därifrån hem
över Lybeck. Jag skall
i så fall anlända till
Helsingfors och kanske
Åbo den 1. september.
Det vore en fröjd att
då få se åtminstone
en skymt av Dig – ifall
du råkar vara i Hfors.
Nu farväl, käre vän!
Må så väl! Din tillgivna
Edv. Wck.