(av lat. verus, sann, och facere, göra), också kallad verifikations- eller prövbarhetsprincipen, en meningsteoretisk princip inom logisk positivism enligt vilken en sats är meningsfull endast om den är analytiskt sann (dvs. matematiska och logiska sanningar) eller empiriskt verifierbar (vetenskapliga påståenden). Verifierbarhetsprincipen hade en grundläggande betydelse som ett avgränsningskriterium för vetenskaplighet. Endast de verksamheter betraktades som vetenskapliga om sanningen hos deras påståenden kunde avgöras på basen av [[intersubjektiv]] (gemensam) erfarenhet dvs. empiriskt verifieras.
