(av lat. utilitas, nytta), moralisk doktrin enligt vilken man bör maximera den allmänna välfärden. I sin ursprungliga formulering hos Jeremy Bentham är det fråga om en hedonistisk utilitarism, där upplevelsen av lust (eng. pleasure) likställs med nytta och lycka. Bentham anser att endast lustupplevelser har egenvärde och att kvantiteten av lust och olust är det enda som har betydelse dvs. att traditionella moraliska begrepp återför på icke-moraliska begrepp. Sålunda saknar t.ex. begrepp som rättvisa, jämlikhet och frihet ett egentligt moraliskt värde, men har ett instrumentellt värde i den mån de leder till ökat välbefinnande eller ökad välfärd. Därför talar man också om en lycko- eller nyttomoral. Till skillnad från den klassiska handlingsutilitarismen där det utilitaristiska kriteriet tillämpas direkt på enskilda handlingar, betonar de modernare varianterna att man bör handla enligt ett regelsystem som uppfyller de utilitaristiska principerna. Detta kallas regelutilitarism.