(eng. speech act), språkfilosofisk term införd av J.L. Austin i How to Do Things with Words (1955, utg. postumt 1962) som en del av hans talhandlingsteori och som vidareutvecklades av J.R. Searle. Man studerar där språkliga yttranden ur ett handlingsperspektiv: man intresserar sig för vad en talare gör när han/hon säger någonting. Det centrala är att t.ex. ett påstående, en fråga, en befallning eller ett löfte betraktas som en talhandling.
