(grek. sαphrosy´n∴, av sα´phrαn, frisk till sinnet, återhållsam), måttfullhet, besinning, en av de centrala mänskliga dygderna i grekisk filosofi. Betydelsen av ordet utreds av Platon i dialogen "Charmides". För Platon är sofrosyne det harmoniska samspelet mellan själens olika delar, begär, mod och förnuft.
