(gr. skeptesthai, skåda, betänka), filosofisk uppfattning som förnekar möjligheten till säker eller objektiv kunskap. I antikens filosofi hade skepticismen förelöpare bland de för-sokratiska filosoferna och bland sofisterna, men skapade en egen skola först med Pyrrhon från Elis och Timon. Dessa tankar fördes vidare i nyskepticismen (bl.a. Sextus Empirikos). Med hänvisning till föränderligheten och relativiteten i våra iakttagelser och vårt tänkande argumenterade Pyrrhon för en fom av metodologisk skepticism, som gör vägran att fälla omdömen till en grundhållning i tillvaron.
