(av. gr. psyche, medvetande, själ, logos, lära och ismus, egenskap, lära). En form av [[naturalism]] som betraktar psykologin som grundval för all filosofi. Kunskap och tänkande reduceras till något psykologiskt och förvandlar därmed kunskapsteorin till ett specialfall av psykologin. Psykologismen var särskilt utbredd i slutet av 1800-talet. I en mer radikal form av psykologism reduceras inte endast kunskap, utan också det objekt man har kunskap om, till samlingar av förnimmelser och sensationer. Jfr. [[fenomenalism]].
