(eng. ordinary language philosophy), också kallad Oxfordskolan. Filosofisk riktning som utvecklades i Oxford under decenniet efter andra världskriget med anknytning till G. E. Moores artikel “A Defense of Common Sense” (1925) som uppmärksammade det vardagliga språket till skillnad från konstruerade logiska språk (jfr. [[common-sense filosofi]]). Oxfordfilosoferna har inte en gemensam teori men det som förenar dem är uppfattningen att filosofiska problem sammanhänger med missbruk eller missförstånd av det vanliga språket. Klarläggning av filosofiska problem sker genom ett noggrant studium av [[vardagsspråket]]. Tongivande för vardagsspråksfilosofin var G. Ryle med sin bok The Concept of Mind (1949) och hans artikel ”Ordinary Language” (1953) samt J. L. Austin teori om [[talhandling, talakt|talhandlingar]] i hans How to Do Things with Words (1955, utg. postumt 1962). Från slutet av 1960-talet avtog intresset för vardagsspråksfilosofi till förmån för en mer teknisk språkfilosofi med tonvikt på [[logik]] och [[semantik]]. Jfr. [[analytisk filosofi]].
