(gr. ta meta ta physica, eg. det som följer efter det fysiska; ursprungligen benämning på Aristoteles' böcker om "den första filosofin", som i samlingen av hans skrifter placerats efter de fysiska skrifterna; såsom ett ord - Metaphysica - först använt av den senromerske filosofen Boëthius). Benämning används vanligen om inriktningar som försöker bestämma allmänna betingelser för tingens väsen eller varats grunder.
