(av lat. propositio maxima, högsta grundsatsen).
1. I Boëthius latiniserade utgåva av Aristoteles’ logik betecknade m. de högsta grundsatserna ([[axiom|axiomen]]), som både är universeltt giltiga och självklar.
2. Från omkring 1300 får ordet en moralisk och juridisk betydelse, som fortfarande gäller. En central term inom Kants moralfilosofi.
3. Visdomsord formulerade som en aforism eller sentens.