(gr., ord, tal, tanke, förnuft, lag, grundprincip), ett vardagsord i den klassiska grekiskan som blivit en central term inom filosofin. Enligt den antika uppfattningen fanns det ett nära samband mellan att tala (legein) och att tänka (noein), och målet för det mänskliga tänkandet var att komma till rationell insikt om tillvarons innersta principer (logoi, sing. logos). Logos ställdes ofta i motsättning såväl till myten (mythos) som till den blinda övertygelsen eller förutfattade meningen (doxa). De grundläggande principerna personifierades ibland, såsom i stoicismen, till logos i betydelsen 'världsförnuftet'.
1. I den försokratiska filosofin är logos världens eviga struktur, som den framträder i filosofens förklaring. Logos finns i allt och påverkar allt.
2. Platon använder ordet "logos" i betydelserna "redogörelse", "förklaring" och "utsaga".
3. För Aristoteles betyder "logos" utöver vad som angivits i 2. i synnerhet "definition".
4. I stoicismen är logos universums förnuftsprincip, och är den kosmiska kraft som styr universum och som genomtränger allt.