(1724-1804), tysk filosof. Med Kant uppnår den europeiska upplysningen sin kulmen och samtidigt vändpunkt. Inom kunskapsteorin särskiljer Kant mellan [[analytisk/syntetisk_sats__el__omd__me_|analytiska och syntetiska omdömen]] i sin kritik av den traditionella metafysiska indelningen i kunskap [[a priori/ a posteriori|a priori och kunskap a posteriori]]. Förutom att han försökte fastställa principerna för vår kunskap om naturen, ville han på motsvarande sätt klarlägga moralens grundvalar. I sin [[moralfilosofi]] framhåller Kant moralens autonomi till skillnad från empiriska bevekelsegrunder eller konsekvenser. Morallagen gäller obetingat eller kategoriskt (se [[kategoriskt imperativ]] och [[deontologisk etik]]). Centrala verk: Kritik av det rena förnuftet (1781), Kritik av det praktiska förnuftet (1788), Kritik av omdömeskraften (1790), Prolegomena - Till varje framtida metafysik som skall kunna uppträda som vetenskap (1783), Grundläggning av sedernas metafysik (1785), och Religionen inom det blotta förnuftets gränser (1793).
