(lat. instrumentum, medel, redskap). Den vetenskapsfilosofiska åsikt enligt vilken vetenskaperna blott är ett intellektuellt redskap för att systematisera våra erfarenheter med tanke på att förbättra handlingsmöjligheterna. Vetenskapliga teorier är inte beskrivningr av en bakomliggande verklighet, utan en form av slutlednings- eller räkneregler som tillåter övergången från givna bassatser (data) till nya observationsutsagor (förutsägelser). Enligt instrumentalismen är de teoretiska storheterna, t.ex. elektroner och gener, inte delar av verkligheten, utan tvärtemot nyttiga fiktioner eller heuristiska konstruktioner, som införs för att organisera erfarenheterna på ändamålsenliga sätt. Instrumentalism utgör en motpol till vetenskapsfilosofisk realism.
