(eng. Underlabourer Conception of Philosophy) Uppfattningen att filosofin inte har egna problem utan är enbart en teknik för att lösa problem som uppstår vid icke-filosofiska undersökningar. Sålunda kan filosofin inte för egen del bidra till en positiv förståelse av världen, utan har endast den rent negativa rollen att avlägsna hinder som står i vägen för befrämjandet av denna förståelse. Drivkraften för detta framåtskridande måste sökas i metoder som helt skiljer sig från dem man kan finna inom filosofin. Följaktligen är det vetenskaperna som tillhandahåller den positiva förståelsen.
Hos [[Locke__John|John Locke]] i ”Brevet till läsaren” som inleder hans Avhandling om det mänskliga förståndet finner man en klassisk formulering av denna uppfattning: ”I kunskapens rike saknas det inte i vår tid mästerarkitekter, vilkas mäktiga grundritningar för vetenskaperna framåt, och kommer att kvarlämna bestående monument för eftervärldens beundran: men varje individ kan inte hoppas på att bli en Boyle eller en Sydenham; och i en tidsålder som skapar sådana mästare som den store Huygenius och den oförliknelige Newton, och några andra av samma slag, är det en tillräcklig ära att få verka som en hantlangare som röjer marken en smula och avlägsnar litet av det skräp som ligger i kunskapens väg.”
