Hurudan filosofi matas de finlandssvenska gymnasisterna med?
Filosofiportalens svenska filosofiska ordbok utökas och uppdateras under sommaren, främst med termer och filosofer som kan behövas av gymnasieelever i filosofi och livsåskådning. För att få en uppfattning om vilka uppslagsord som kan behövas har jag som praktikant på portalen gått igenom läroplanerna, studentexamensfrågorna (1986-2008) och de vanligaste läroböckerna. I första hand är gymnasiets filosofikurser breda och allmänbildande, men en genomgång av materialet avslöjar ändå vissa tendenser.
Filosofihistorisk allmänbildning mot djup kännedom om filosofiska frågeställningar
En vattendelare bland läroböckerna verkar vara det val som alla författare ställts inför: hur mycket allmänbildande filosofihistoriskt material måste inkluderas innan man kan närma sig mera avgränsade filosofiska frågor? Valet står mellan ett tematiskt eller ett historiskt kronologiskt upplägg. Problemet med det historiska upplägget är att alltför grundliga genomgångar av filosofer och skolbildningar lätt reducerar filosofikurserna till kurser i filosofins historia. Samtidigt kan ett renodlat tematiskt upplägg leda till väl korthuggna behandlingar av de filosofiska frågeställningarna. Dessa kan då bli svåra att smälta eller till och med kännas irrelevanta för den som inte redan är bekant med filosofiskt arbete. Att detta är en verklig svårighet visar sig i de stora skillnaderna i upplägget bland läroböckerna.
Två motpoler bland läroböckerna är Richard Osbornes Filosofi för nybörjare (1995) och Wahlström & Hertzbergs Hur tänker du? Filosofiska frågor (1995). Osbornes bok är en illustrerad kronologisk genomgång av filosofer och deras centrala idéer från Thales till Derrida. Den filosofihistoriska genomgången av 2500 år på dryga 200 sidor blir ytlig och går inte desto mera in på särskilda filosofiska problem eller frågor. Kontrasten till Wahlström & Hertzberg blir stor eftersom de endast lyfter upp filosofer som har anknytning till de filosofiska frågeställningar de valt att behandla. Deras lärobok, med en klar språkfilosofisk ansats, behandlar få namn i filosofihistorien och kommer snabbt in på rätt djupgående filosofiska problem.
Vad anser författarna vara mest väsentligt för nybörjare i filosofi? Lärobokens begränsning tvingar dem att välja. Till exempel anser Wahlström & Hertzberg att studenterna först bör bekanta sig olika filosofiska frågeställningar, och i andra hand de filosofiska skolbildningar och traditioner dessa historiskt sett hör hemma i. För Osborne är förhållandet i stort sett omvänt; först kommer genomgången av traditionen och filosofiska frågeställningar behandlas enbart som en viss filosofs inlägg i historiska diskussioner. De två olika verken löper därmed två olika sorters risker. Osbornes upptagenhet av filosofihistorien gör det svårt att se vad filosofi är utöver filosofiska traditioner och skolbildningar. I Wahlström & Hertzbergs fall finns risken att fokuseringen på filosofiska frågor går så långt, att följden blir att allmänbildningen lider och eleverna behöver bredvidläsning av allmänna översiktsverk. Ett exempel på detta hos Wahlström & Hertzberg är hur snabbt de dyker in på rätt specifika uppfattningar om filosofi: redan på sidan 13 i Hur tänker du? kommer Wittgensteins tankar om att ”filosofin lämnar allt som det är” in. För gymnasiets introduktionskurs i filosofi kan Wittgensteins påstående, utan ett filosofihistoriskt sammanhang, förbli oförståeligt eller missförstås.
De 20 mest nämnda filosoferna
Trots skillnader finns det ändå vissa filosofer som ingen läroboksförfattare glömmer. Den mest populära filosofen, räknat utgående från antal hänvisningar i läroböckerna, är utan tvekan Immanuel Kant. Hans kategoriska imperativ får uppmärksamhet i så gott som alla läroböcker, oberoende upplägg och infallsvinkel. Efter Kant är de populäraste filosoferna i läroböckerna följande:
Aristoteles
Bacon, Francis
Beauvoir, Simon de
Bentham
Descartes, René
Hume, D.
Hegel, C.F.
Hobbes, Thomas
Kierkegaard, Søren
Locke, J.
Marx, K.
Mill. J. S.
Nietzsche, F.
Platon
Rousseau, J. J.
Sartre, J.-P.
Sokrates
Wittgenstein, L.
von Wright, G. H.
Listans alla internationella ”superkändisar” förvånar knappast någon. Intressantare är populariteten hos de förhållandevis mindre kända filosoferna; von Wright hör hemma i finländska läroböcker, medan Simon de Beauvoirs plats kan försvaras med att den motverkar läroböckernas höga ”gubbfaktor”.
Vilka frågor ställs i studentexamen?
De senaste årens studentexamensfrågor visar att det inte är filosofihistoria som gymnasisterna borde plugga mest. I frågorna prioriteras det egna tänkandet och filosofisk argumentation, medan sakkännedom om inflytelserika filosofer inom vissa frågor mera krävs för att få full poäng. Enligt gymnasiets läroplan i filosofi bedöms eleverna i enlighet med vilken framgång de ”tillägnat sig begrepp och teorier samt hur väl de kan uttrycka egna filosofiska tankar.” Detta syns i att studentexamensfrågorna oftast är tematiska och mera sällan går in på ett visst begrepp hos en viss filosof. Studentexamensfrågornas olika temaområden är byggda kring gymnasiets fyra kurser i filosofi, i grova drag alltså metafysik och filosofins väsen, epistemologi och vetenskapsteori, etik och samhällsfilosofi. De senaste fem åren har frågorna handlat om bland annat frihet/determinism, skillnader i förklaringar inom olika vetenskaper, rättviseteorier, sanningsteorier, vad filosofi är och dess delområden och olika frågor om metafysik. Ett ganska gott typexempel av den allmänna hållningen är studentfrågan 2008 ”Redogör för kausalitetsbegreppet i vetenskapen och vardagen” (min övers.). Den allmänna hållningen utesluter naturligtvis inte att specifika begrepp och filosofer blir viktiga för att få goda resultat. I frågan ovan förväntas studenten först veta vad kausalitet betyder och hur begreppet användning i vetenskapen skiljer sig från vardagen. Men för full poäng är det också önskvärt, enligt bedömningsrekommendationerna, att studenten nämner tänkare som Hume och Kant och till exempel känner till skillnaden mellan kausalitet och teleologi.
Nya böcker och gratismaterial på nätet
Att både det egna filosofiska tänkandet och sakkännedom är viktigt i studentexamen ställer ganska omfattande krav på läromedlen. ”Helhetsböcker”, som t.ex. Esa Saarinens Filosofi (1995), som under min egen tid i gymnasiet användes för alla kurser i gymnasiefilosofin, kan inte stå för sig själva om man ser till omfånget på studentexamensfrågorna. Äldre böcker har skapats för tiden före ämnesrealen. Att mera ingående och uppslagsrika läromedel behövs syns också i Söderströms nya serie Öppna frågor. Serien består av en skild lärobok för de fyra olika delområdena i gymnasiefilosofin (serien blir komplett i höst).
Utöver läroböckerna är även open access-material, som till exempel filosofiportalens svenska filosofiska ordbok, ett effektivt sätt att stöda den breda och grundläggande kunskap som gymnasieeleverna behöver.
På finska finns ett rätt bra material för övning inför ämnesrealen i filosofi på Yle:s sidor, men ingenting på svenska än så länge:
http://oppiminen.yle.fi/abitreenit_reaali_filosofia
Filosofia.fi planerar en svensk samlingssida för undervisningsstöd i filosofi. Har du önskemål/kommentarer/material, ta kontakt! fifi @ abo.fi – eller diskutera i kommentarfältet nedan.
Jonas Ahlskog, FM, praktikant på Filosofia.fi på svenska
Länkar
Feto: Filosofian ja elämänkatsomustiedon opettajat, Feto ry.
På Feto:s sidor finns studentexamensfrågorna publicerade.
Filosofisk ordbok av Martin Nybom och Göran Torrkulla i Filosofia.fi
Filosofiläroböcker för gymnasiet på svenska:
Andrén, Pontara, Tännsjö, Filosofi och samhälle (Köpenhamn 1978).
Hertzberg & Wahlström, Hur tänker du? Filosofiska frågor (Esbo 1995).
Hertzberg & Wahlström Tänk vidare! Fördjupad filosofi (Esbo 1997).
Osborne, Richard, Filosofi för nybörjare (Stockholm 1995).
Saarinen, Esa, Filosofi (Borgå 1995).
Klockars, Nordström, Silvast, Österman, Öppna frågor 1: Introduktion till filosofin (Borgå 2007).
Klockars, Silvast, Teir, Österman, Öppna frågor 2: Etik (Borgå 2008).
Klockars, Silvast, Teir, Österman, Öppna frågor 3: Kunskap och verklighet (Borgå 2008).
Klockars, Nordström, Silvast, Teir, Öppna frågor 4: Samhällsfilosofi (Keuruu 2007).