(av lat. emovere, röra) etisk och värdefilosofisk teori, enligt vilken värderingar inte tjänar till att påstå något, utan blott tjänar till att uttrycka känslor, inställningar eller liknande. Emotivismen kan formuleras språkfilosofiskt som uppfattningen att satser som uttrycker värderingar inte har någon [[kognitiv]] mening, utan endast en emotiv (känslomässig) mening. Det finns bland anhängarna av emotivism ingen enighet om hur värderingar skall analyseras: endel betraktar dem som blotta känsloutttryck och ser etisk diskussion som övertalningsförsök, medan andra filosofer hävdar att etisk argumentation är underställd särskilda logiska krav.
