(av lat. ego, jag), egenkärlek; själviskhet, självkärlek: att uteslutande ta hänsyn till sig själv på bekostnad av andra. Jfr. [[altruism]].- Ordet "egoism" uppstod på mitten av 1700-talet, men användes då huvudsakligen (t.ex. av Wolff) i en metafysisk betydelse, synonymt med [[solipsism]]. Denna betydelse finns ännu hos Kant som i sin antropologi skiljer mellan fyra former av egoism: metafysisk egoism, logisk egoism, estetisk egoism, och moralisk egoism. På 1800-talet och i vårt århundrade är det den sista betydelsen av "egoism" som har blivit allenarådande.
Det bör dessutom skiljas mellan:
1. egoism som en psykologisk teori om att människan alltid väljer det som är bäst för henne själv, och
2. etisk egoism som hävdar, att man alltid bör välja vad som är bäst för en själv. Det är ett moralfilosofiskt problem, om en sådan etisk egoism kan formuleras utan självmotsägelse. Det har sålunda hävdats, att egoism inte kan uppfattas som en möjlig ståndpunkt inom den [[etik|normativa]] etiken, utan snarare bör uppfattas som etikens gräns.