(av gr. dianoia, tanke och ethos, karaktär, och fornnordiska duga, "att man vill något"). Hos Aristoteles finns det två huvudformer för [[dygd]] (gr. [[arete]]):
1. dianoetiska dygder, vilka är dygder hos förståndet. Två viktiga dianoetiska dygder är fronesis (vishet, klokhet, eftertanke, insikt) och [[techne]]. Fronesis är förmågan att sluta sig från generella handlingsregler till det som bör göras i en konkret situation, då handlingen i fråga strävar mot att förverkliga "det goda livet" och följaktligen har sitt ändamål i sig själv. Techne är förmågan att vid varje enskilt tillfälle bland flera alternativ finna det rätta medlet, då ändamålet med handlingen ligger utanför handlingen själv.
2. etiska dygder, dvs. dygder hos den mänskliga karaktären. Dessa består av en rad själsliga förmågor som gör att vi är i stånd att fritt välja medelvägen (gr. mesotes) mellan två extremer.