1. Målrelaterad aktivitet eller verksamhet, varigenom människan upprätthåller och formar sitt liv.
2. Resulatet eller produkten av denna aktivitet.
3. Den uppgift eller det mål som skall realiseras genom denna aktivitet (det a. som skall göras).
Arbete är ett nyckelbegrepp för den filosofiska antropologin. Med detta begrepp försöker man att få fram det som skiljer mänsklig från icke-mänsklig (mekanisk eller instinktiv) aktivitet. Arbete betecknar en specifik mänsklig verksamhet. Men däremd uppkommer frågan, vilket förhållande det råder mellan arbete och handling, då detta är en för människan karaktäristisk aktivitet.- Den "praktiska" filosofin förstådd som filosofin om det mänskliga handlandet har sin grund hos Aristoteles. Han skiljer mellan två former för handling, "praxis" och "poesis". Praxis är en aktivitet som har sitt mål i sig själv. Det är något man gör för dess egen skull. Poesis, framställande eller arbete, har däremot sitt mål utanför sig själv, nämligen i det "verk" som framställs genom att man bearbetar ett givet material. Poesis är underordnat praxis, det egentliga handlandet, vilket först och främst var ett handlande i ett samhälle eller en gemenskap, ett etiskt-politiskt handlande.- I senare tider har arbets-begreppet fått en allt mer central roll. Hos Locke och Adam Smith betonas arbete som värde- och kulturskapande. Detta vidhålles av Hegel, som samtidigt försöker placera arbete i en omfatttande, differentierad bestämning av det mänskliga handlandet. Som bearbetning av naturen befriar arbetet från naturtvång. Genom arbetet formar människan tingen "till sin avbild", men formar eller danar därigenom också sig själv. Samtidigt är arbetet infogat i ett sammanhang av handlingar mellan människor. De finns i ett socialt sammanhang. Hegel skiljer således mellan arbete och handling i egentlig bemärkelse (som en handling mot andra) samtidigt som han binder dem samman.- Marx tar upp Hegels tankegång: Arbetet är människans väsen, på så sätt att det som människan är blir hon först genom arbetet. Men i samma andetag vänder han sig mot Hegels [[idealism]]. Han betonar den [[materialism|materiella]], kroppsliga karaktären hos arbetet: "Arbete är i första hand en process mellan människan och naturen, en process i vilken människan på eget initiativ förmedlar, reglerar och kontrollerar sin växelverkan med naturen." Men samtidigt som människan griper in i naturprocesserna för att tillfredsställa sina behov, kan arbetet försätta henne på avstånd från naturen. Genom arbete sätter människan sin prägel på tingen omkring sig. Men detta förhållande mellan människa och produkt kan förvrängas, så att människan inte kan se sig själv i det som hon själv har format. (jfr. [[alienation]]).- Eftersom människan förändrar naturen omkring sig, förändras enligt Marx också hennes egen natur. Hon utvecklar sina egna behov och möjligheter genom arbete. Det är därigenom historieskapande. Genom arbete danar människan en social och kulturell värld, en "annan" [[natur]]. I den marxistiska traditionen får arbetet följaktligen en omfattande och grundläggande betydelse. Det betecknar inte längre en bestämd form av mänsklig aktivitet, utan själva den process i vilken människan formar sitt liv.