ofta använd samlingsbenämning på en filosofisk inriktning som först uppträdde i Storbritannien och inom det tyska språkområdet i början av 1900-talet och som fick och fortfarande har stor utbredning, särskilt i den anglosaxiska världen och i de nordiska länderna. Ett framträdande drag hos en stor del av den analytiska filosofin är ett intresse för [[begreppsanalys]] och uppfattningen att språkfilosofiska undersökningar är av grundläggande betydelse för lösningen av många filosofiska problem.
Följande brukar betecknas som kännetecknande för denna riktning:
1. Det är först och främst en kritisk eller klart avog inställning till [[metafysik|metafysiska]] systemkonstruktioner, både som den finns i klassisk filosofi och i modern kontinental-europeisk fil.
2. Därefter är det uppfattningen att de traditionella filosofiska problemen endast kan (upp)lösas genom ett klargörande av betydelsen hos som centralt ingår i problemformuleringen. Klargörandet sker genom användandet av en speciell metod - filosofisk analys - och detta är enligt den analytiska filosofin det enda sätt på vilket man kan nå slutgiltiga resultat i filosofin.
3. Slutligen kännetecknas den analytiska filosofin av en naturvetenskaplig grundinställning.