Villa Tusculum
21. mars 1934.
Käre Vän,
Tack för brevet
som jag fick i går.
Så vänligt att tänka
på mig när Du
har så många andra
brev att skriva. Det
gläder mig att höra
att Din nya bok
är under tak. Jag
har läst första kor-
rekturet, som är spalt-
korrektur, till min engelska bok; men
reviderarken, så när
som på fyra, har jag
[2]
ännu inte fått, och
först då jag fått
dem alla kan jag
fullborda registret,
på vilket jag redan
arbetat ett par veckors
tid. Sådant slipper man
i svenska böcker; ty-
värr, ty en bok utan
register är inte mycket
bättre än en okatalo-
giserad bok i ett all-
mänt bibliotek. Av min
svenska översättning
har jag hunnit med
litet mer än hälften.
Malinowskis broskyr, som
jag antar är en tid-
skriftsuppsats, har
inkorporerats, i huvudsak
åtminstone, i hans
[3]
Sex and Repression
men hans behandling
av Oidipuskomplexen
där är besynnerlig. I
början av boken tror
han på den, men i
den senare hälften
säger han att han
misstagit sig. Jag tycker
inte om sådant
slarv i kompositionen
av en bok. Hans
påstående att Oidipus-
komplexen inte kan
finnas i ett matri-
linealt samhälle är
huvudlöst, om den
kan finnas i ett
patrilinealt. I alla
händelser är det ju
gossens fader som har
[4]
umgänge med hans
moder och det är
på honom som han
är svartsjuk. Jag har
närmare talat om sa-
ken i min bok.
Jag hade ett andra
brev från Alma. Hon
har ju gjort sig känd
för att kunna äta sig
in i andra människors
hem, men det slår mig
dock med häpnad
när hon kan skriva
om Mari: ”Två
gånger har jag sagt,
att hon får flytta,
men jag får ett hånskratt
till svar! Jag måste
beundra mig själv
för mitt änglatålamod
- Jag skrev till henne
att det inte kan
komma i fråga att
[5]
Mari flyttar bort
från mitt hem. Alma
klagar över att omges
av ”en atmosfär av
smutsigt ylle, gas,
W-C, mat – och dåligt
humör, ” över ”Trasiga
fönster, trasiga tapeter
och smutsigt, brist-
fälligt, uff ett sånt
kvarter.”
Jag skrev till henne
att hon inte av
hänsyn till mig skall
stanna kvar, och att
jag skall återbära
en del av hyran om
hon flyttar bort. Om
hon även skriver
till mig ett tredje
brev i samma stil,
[6]
skall jag svara henne
rent ut att det plå-
gar mig att tänka
på mitt fridfulla
ungkarlsbo som ett
slagfält för två
amazoner.
Var försiktig med
den kvinnan! Jag
tycker att hon redan
visat benägenhet för
att bli en snyltgäst
hos Dig.
Tack för vänlighe-
ten att erbjuda Dig
att föra min systers
tavla till Helsingfors,
där hon skall ha
en utställning. Alma
skriver också till
mig att Mari ”vill
sända en av Helenes
[7]
tavlor med mig
till Hfors, ”men att
”jag vägrade att ta
vård om den, och
anvisade ett annan
ordentligare och säkrare
resande.” Så älskvärt!
Hon skriver att hon
troligen reser utom-
landsföre påsk.
Aldrig mer får hon
komma tillbaka till
min våning. Ett och
annat där behöver ju
repareras, men tonen
i hennes brev är
skamlös.
Vägen till min
villa är nu färdig
och ypperlig.
Men det har räckt en månad
[8]
att bygga den och slukat
massor av cement
och sand. Mitt sextio-
tal hyacinter äro här-
liga, och lökarna ha
kostat mej knappa
30 mark tillsammans i London.
Nu ha vi haft ett
efterlängtat regn under
flera dygn.
Jag sitter och väntar
på reviderark, som dock
troligen komma först
i morgon. Detta förklarar
varför jag besvärat Dig
med ett så långt
brev.
Med hjärtliga häls-
ningar, också till hem-
mavarande dotter eller
döttrar.
Vännen
Edv. Wck.