Logiikan ja metafysiikan professori (1805–1812), käytännöllisen filosofian professori (1812–1824), teologian (neljäs) professori (1824–1829), siveysopin professori (1829–1831).
Lagus oli valtiopäiville osallistuneen Iisalmen kirkkoherran vanhin poika. Hän aloitti 13-vuotiaana opinnot Uppsala yliopistossa, jossa hän tutustui F. M. Franzéniin. Lagus perehtyi Kantin filosofiaan, jota hän puolusti Turussa 1794 alkaen. Syksyllä 1796 Laguksesta tuli kreikkalaisen filologian dosentti. Hänet vihittiin papiksi 1803.
Neologiteologina tunnettu Lagus käsitteli filosofisissa teoksissaan esimerkiksi Kantin aikakäsitystä. Hän edisti luonnonoikeuden ja velvollisuusetiikan opettamista Turun Akatemiassa, jossa Lagus toimi rehtorina 1818–1819. Hän myös osallistui suuriruhtinaskunnan valtapolitiikkaan tukemalla arkkipiispa Tengströmin venäläisvihasta irrottautumisen linjaa kansakunnan hahmottamiseksi autonomian suojassa. Lagus oli nuorena Porthanin oppilas, joka itse sai varttuneena oppilaakseen Runebergin.
Lähde: Klinge, Matti: "Anders Johan Lagus", Kansallisbiografia.fi 1.9.2007.
(YN, lyhentäen suom. Jarkko S. Tuusvuori)
AINEISTOT
[[tallennearkisto/aihepiirit/538:701|Lagus Filosofia.fi:n arkistossa]]
VERKKOLÄHTEet
Professor i teologisk sedelära, professor i praktisk filosofi, professor i logik och metafysik, Kyrkoherde i Kuopio och Borgå.
Lagus far var lantdagsmannen och kyrkoherdens i Idensalmi äldsta son. Som 13-åring sändes Lagus till Uppsala universitet där han lärde känna F. M. Franzén. I Uppsala blev Lagus bekant med Immanuel Kants filosofi, vilken han sedermera från år 1794, blev förespråkare för i Åbo. För Lagus avhandling Pro gradu presiderade H. G. Porthan. Hösten 1796 blev Lagus docent i grekisk filologi och senare biblioteksamanuens, assistent till Porthan och Franzén. Hans docentur behandlade Simonides. 1799 blev Lagus teologie kandidat (idag licentiat) och licentiat (doktor) samma år men var för ung för att bli promoverad så det fick vänta till den festpromotion år 1818 som ordnades till 300-årsminnet av Martin Luthers reformation. Lagus vigdes till präst 1803 och utnämndes till professor i logik och metafysik (teoretisk filosofi) 1805.
Efter sina teologiska dissertationer skrev Lagus bland annat om Kants tidsbegrepp. Efter att Finland blev del av Ryssland 1809 blev Lagus en viktig kraft inom politiken, där han stödde ärkebiskop Tengströms nya idéer. Tengström hade ett gott öga till Lagus och utsåg honom att hålla tacktalet för det fördubblade stödet till universitetet 1811. Till tacktalet 1811 skapade han en omfattande notapparat och gjorde därigenom en viktig insats som universitetetshistoriker. Året därpå genomdrev Tengström mot kanslern Gustaf Mauritz Armfelts vilja utnämningen av Lagus till professor i praktisk filosofi, en professur som fått av stor betydelse genom dess ansvar för utbildningen av storfurstendömets tjänstemän. Under Lagus blev naturrätt och pliktetik betydande delar av utbildningen, och han försökte också främja studierna i ryska. För detta blev han kraftigt motarbetad av de konservativa krafterna vid akademien.
1824 utnämndes Lagus till fjärde professor i teologi, en tjänst som 1828 omvandlades till en professur i teologisk sedelära. Lagus beklädde redan då viktiga poster inom kyrkan. En känd elev till Lagus, som också spenderade några somrar på hans prästgårdar, först i Kuopio och sedan i Borgå, var J. L. Runeberg.
Lagus dog som 55-åring år 1831, snart efter att universitetet återuppstått i Helsingfors och begravdes som en av de första på Lappvikens begravningsplats.
Källa: Klinge, Matti: "Anders Johan Lagus", Kansallisbiografia.fi 1.9.2007.
YN
RESURSER
[[se/arkiv/amnena/538:701|Lagus i Filosofia.fi:s arkiv]]